Nu har det gått en vecka se`n som vi tog adjö av vår vän Bino. Det har varit tårar emellanåt och vi har massor att göra med vår flytt, så vi hinner inte tänka så mycke på det tråkiga. När kvällen kommer och vi kopplar av då gråter vi lite igen, men vi kan inte låta sorgens fåglar bygga bo i vårt hår.                           Nu kör vi det ena lasset på det andra med nermonterade möbler i vår bil och så sätter vi ihop dom igen, men det blir möbler som måste vara hela och det behövs en man till,till hjälp.