En dag när vi var ute på en promenad hörde jag skrik från fåglar och tittade mig omkring  och fick då syn på en kråka som hade två ungar. Ganska stora men de skrek efter mat och ville bli matade men de åt själva också såg jag.    

Sen såg jag den ena ungen gick fram till mamman skrikande och tiggde, så helt plöstligt överföll mamman ungen och det blev ett jäkla tumult, ungen låg på rygg. Så hoppade mamman därifrån och ungen reste sig opp och jag såg att den haltade, tänkte att mamman hade gjort den illa. Men så såg jag att den hade ingen högerfot . Mamman och den andra ungen höll sig rätt nära varandra men den här stackaren som var skadad han  höll sig nog en tio meter från mamman och bara skrek , så fort mamman rörde sig närmare den ungen så haltade den iväg därifrån, den var rädd för mamman .

  Jag fick tårar i ögonen och hade velat ta hand om den stackaren. Men det är som det är i djurvärlden att det tar de hand om själva.